03:45:30
Först händer ingenting, sen händer allt.
Det är så mycket som hänt sen sist jag skrev!
Jag sitter i skrivande stund på mitt jobb, lugnet i huset behövs - Det har varit en tung dag emotionellt.
Doften av kaffe sprider sig i takt med kaffebryggarens droppande.
Mina hundar sover tyst tillsammans.
Jag lyssnar på musik från en gammal, gammal lista jag har på Spotify.
Sist jag skrev var jag less, jag var besviken, jag var deppig och nere över att jag stod still i min process.
Jag var riktigt frustrerad.
Men så hände något... Jag fick en läkartid med min nya endokrinolog, den skulle ske över telefon. Den tid jag fick var under min egna arbetstid, men som tur var så var vi två som arbetade samtidigt så jag kunde gå iväg och ta samtalet. Han började med att presentera sig, då vi aldrig mött varandra, och fortsatte sedan att berätta att jag skulle få börja med testosteron! Han beskrev vad som kommer hända med min kropp och så vidare och att vissa saker som behåring och min röst som kommer bli mörkare inte kommer att gå tillbaka om det nu skulle vara så att jag ångrar mig (yeah, like that´s gonna happen!). Sen minns jag ärligt inget mer av samtalet för jag var bara så sjukt lycklig. När vi la på så var jag tvungen att samla mig, då tårarna bara forsade ner.
Den 27/11 fick jag min första spruta med testosteron.
Det krävdes all form av självbehärskning för att inte skrika rakt ut av lycka, där direkt efter att jag fått sprutan.
Så mycket lycka. Det kändes som att "Nu börjar det; Livet!". Det känns fortfarande så! Tror inte jag riktigt kommit in i puberteten än, men jag är otroligt varm i kroppen. Jag har en hunger som gör att det känns som att jag är ett slags bottenlöst hål, haha! Det är lite annat också, som att jag idag upptäckte att jag inte riktigt längre når vissa toner när jag sjunger. Stämbanden känns "stela" eller hur jag ska beskriva det... Trodde jag höll på att bli sjuk tills jag (äntligen) hittade en på YouTube som fått samma testo som mig (Nebido), vet dock inte vilken dos han fått, men han beskrev det här med rösten under sin första vecka också.
Hur som helst har jag idag (tekniskt sett igår) varit ganska labil psykiskt. Jag har inte haft några problem med att leva själv eller haft några problem med att tänka att jag kanske är singel resten av mitt liv... Men idag blev jag jätte nere och tänkte att "Vem skulle vilja vara med en sån som mig"... Vet inte vart det kom ifrån riktigt. Men jag har jobbat rätt intensivt bara senaste dagarna och inte sovit som jag ska, men jag kände mig utvilad när jag vaknade. Dock kom mensen, bara sådär 9 dagar för sent och fan vad ont det gör. Ser fram emot att skiten ska sluta! Mår lite bättre nu i alla fall, och ska försöka att inte överanalysera mitt liv så mycket nu. En kopp kaffe kombinerat med en snus får bli mitt antidepp-medel för inatt. Är VRÅLHUNGRIG men ska försöka att vänta lite till innan jag äter. Sjukt med en helt ny typ av hunger... Jag har inte varit såhär tidigare, så hungrig och så ofta som jag är nu.
Jag tänker inte gå in så mycket djupare på detta, utan jag kommer att uppdatera månadsvis från och med nu om det inte är något jag vill ventilera mellan månadsuppdateringarna.
Tänkte försöka kombinera lite text med vad jag upplever för förändringar varje månad, eventuellt bilder, kombinerat med vlogg där man får höra min röst i jämförelse. Gör det mest för min egen skull, men kanske någon annan finner detta till hjälp?
Det har varit skitjobbigt, för jag har inte lyckats hitta någon svensk som går på testo och som beskriver i detalj om vad de har gått igenom. Men jag kanske är sämst på att leta?
Må gott så länge!
/Zack