14:08:35
Day to day.
Idag kryper ångesten under skinnet på mig.
Alla dessa tankar.
Det känns som jag backat än en gång från min förvirrade värld, fast ändå inte. Känner mig tom samtidigt som jag är fylld av tankar. Ångesten äter upp mig, men jag gör allt för att distrahera mig.
Idag är en sån där dag då jag känner att jag bara vill "glömma" det här, och skita i vad jag är och inte.
Det är bekvämast så.
Mindre komplicerat att bara vara.
Jag vet inte, som jag sa till utredningsteamet på psyket så vill jag bara vara normal. Vad nu det är.
Men för mig är det normala att vara tjej, och gay.
Varför ska något i huvudet komplicera livet och få mig att fundera på vem jag är eller inte?
Jag vet inte.
Jag blev väl inte direkt klokare efter samtalet på psyk. Lugnare, men vet fortfarande lika lite om mig själv.
Känns som att det var så sjukt onödigt att söka hjälp, samtidigt som det kanske inte var det.
Jag vet inte.