14:04:00
I'm faded.
Jag drar mig undan vänner och familj mer och mer för att andra ska få slippa stå ut med de negativa energier jag går och bär på.
För tro mig, det är en hel del.
Enda stället jag mår bra på, är egentligen jobbet. För där måste jag fokusera på annat. Där har jag något att göra mestadels av tiden. När jag är hemma så tappar jag allt, som att all energi jag har, har gått åt till jobbet. Men igår städade jag lite, Jessica har städat flera gånger ensam nu sen jag var i Umeå. Jag har velat hjälpa, men orken har inte funnits. Det har inte handlat om lathet från min sida, utan mitt psyke har inte klarat av det.
Kändes som jag skulle få en panikångest-attack idag, men det börjar lugna ner sig nu. Jag tror att jag måste finna sätt att få ut ångesten på. Jag vet att träning är ett sätt att må bättre på, men det är inte så lätt när jag knappt klarar av att gå utanför dörren längre. Det är enorm ångest att försöka ta mig ut.
Jag vet dock att jag måste utmana mig själv, att gå ut även fast det tar emot, att ringa samtal trots att ångesten nästan kväver mig.
Måste bara ta ett steg i taget.
Jag brukar normalt vara väldigt instängd med mina känslor och tankar. Det är inte normalt för mig att låta orden flöda fritt på en relativt öppen blogg. Jag har förr alltid varit anonym, men det här hör till min resa. Det här är ett av mina hinder på vägen att bli mig själv.
Jag ska försöka hitta inspirationen igen, försöka greppa hårt om de tillfällen jag känner mig piggare och gladare.
För vet ni vad? Förr eller senare kommer jag att må bättre. Då kommer jag se ljuset igen i slutet av tunneln.
/Zack