Not Wired Straight

Så jag var i Umeå i måndags, där träffade jag min läkare L. Hon är den läkaren som jag träffade först uppe i Umeå, absolut första gången jag var dit.

 

Det kändes bra, fast jag hade inga förväntningar inför resan dit.

Jag står fortfarande still i min process och är på samma steg som för två år sen.

Jag grät en hel del, för jag känner att allting är hopplöst. Jag förklarade för henne att jag ansökt om vårdbegäran med hälsocentralen flera gånger men ej fått svar, att jag då sedan försökte få hjälp av teamet här i stan, men att akutläkarna inte kunde träffa mig för eventuell medicinering för mina sömnstörningar och min magkatarr. Mitt team försökte, men det var alltså akutläkarna som sa nej, att det inte fanns någon tid. Jag känner inte att jag misstror det heller eftersom att det nog är rätt fullt upp för dom på psyk. Jag vet inte.

 

Är så less på att stå still bara. Jag vet inte hur jag ska finna någon motivation, jag måste gå ner till 80kg. Hur ska jag finna orken och bara ta tag i mig själv? Det är åtminstone 20kg jag ska gå ner.

L har skickat en kallelse till kirurgen där i Umeå angående övre operation.

Jag ska så småningom få träffa de som utför falloplastik, men det ligger lite längre fram i tiden. Jag kände först att "det gick lite fort" att ta det steget att bara få träffa dom, men det är väl mest för att jag tror inte jag är redo för nedre operation. Det är dessutom så svårt att hitta info om de olika nedre operationerna här i Sverige.

Jag har råkat snubbla över internet sidor från USA som visar att de i princip kommit mycket längre än här, men jag vet inte.

Om jag väljer att operera nedre, då vill jag ha en penis som fungerar. Jag fattar att jag inte kommer kunna "göra barn", men jag vill kunna stå upp och kissa, jag vill kunna ha sex. Men i Sverige funkar det tydligen inte så, för som jag förstår det... Så är då valet att jag inte kommer kunna ha sex med min penis, utan jag kommer kunna stimuleras strax under, där de lägger klitoris.

Som jag förstått det så i USA så kan man ha ett slags... "Ilägg", jag vet inte riktigt vad det heter... Men i alla fall så kan man "klicka" upp ett stånd, det finns även pumpar som gör att man kan pumpa upp ett stånd.

Men som jag förstod det så i Sverige så ses det som en nästan "onödig operation" eftersom att den måste bytas ut efter x-antal år. Är inte säker på antalet år, men har fått för mig att det måste bytas ut efter 10år?

 

Men nu är alltså nästa mål att gå ner minst 20kg, för att jag ska få genomföra övre operation.

 

Jag har dessutom kollat mig för PCOS, ett syndrom kvinnor kan ha som kan ge förhöjt testosteron, men jag var dock säker på att jag inte hade det då jag inte har något av symptomen förutom lite lätt ökad kroppsbehåring.

Jag fick vänta från slutet av mars till i mitten av september innan jag fick komma dit på min undersökning. Jag hade rätt, jag har inte PCOS.

Så jag väntade ett halvår på att få veta att jag hade rätt. Inga andra undersökningar eller prover togs under tiden. Det enda bra är att endokrinologen jag hade har slutat. Ska få en ny mer erfaren (tror jag?).

 

Annars är allt precis som vanligt.

 

Nu ska jag göra lite mat, jag ska jobba inatt så det är dags att äta "frukost".

 

/Zack