20:37:41
Hon, han, hen.
Jag blev frågad av min lillasyster hur jag känner det när folk råkar säga fel, exempelvis "hon" istället för "han" och "Angelica" istället för "Zack" om och till mig.
Grejen är den att jag har inga problem med det, jag förstår ju själv att folk kommer säga fel rätt lång tid. Förmodligen även när jag är "klar" och passerar som man, då släkt och vänner eventuellt diskuterar minnen från förr.
För alla andra har jag ändå hetat Angelica i 28år. Jag har levt som tjej (pojkflicka) i 28år. Det är inte direkt konstigt om folk säger "fel". Det är förvånansvärt många som ändå säger "rätt" om mig och till mig.
Jag kanske skulle reagera lite om jag är skäggig och det har gått 4år sen start av T, men jag skulle inte säga upp kontakten med folk för en sån sak. Sen har jag fortfarande förståelse om släkt och vänner säger fel när de pratar gamla minnen även när jag är 40år. Det hör till min historia, även om jag lever i fel kropp i skrivande stund, så tänker jag inte neka vem jag är och vem jag har varit.
Men Gud nåde den jävel som säger "hen" om mig. Låt mig klargöra:
"Jag tyckte Zack sa att hen skulle komma vid kl 7"
Då kan den personen fara åt helvete. Jag är ingen jävla hen. Jag är en han. DET är viktigt för mig och vägrar att bli kallad för en "hen".
Jag förstår att man kan skriva/prata om en person där könet är ovidkommande i ett skolarbete exempelvis, men att kalla mig så till en person som ändå vet vem jag är, då är det bara respektlöst.
Men det är där jag drar gränsen.
/Zack