23:09:48
Haft ett uppehåll.
Har haft ett ganska långt uppehåll när det kommer till bloggandet. Har haft ett slags stopp inom mig som inte riktigt har velat släppa taget.
Men nu så kanske jag är på tillbakagång?
Igår såg jag dokumentären En vanlig fucking människa på svt play. Alla har sagt åt mig att se den men jag har inte kommit mig för förens igår.
Det killen i den dokumentären har tur med, är att han började få testosteron tidigt. Alltså redan som väldigt ung. Han uppmärksammade sin omgivning väldigt tidigt på vem han var och han har en otroligt förstående mamma bland annat.
Där kan jag bli avundsjuk, inte så att jag missunnar honom att vara sig själv, det är bara bra att han fick börja sin resa tidigt.
Men jag kan bli avundsjuk för att jag skjutit bort mina egna tankar och känslor, och sitter här idag 28år gammal, och väntar på första mötet med Umeå. Jag kan ångra det, samtidigt som det inte förändrar någonting. Samtidigt ångrar jag inte att jag levt som jag gjort, eftersom jag fått förståelse för vad kvinnor går igenom osv. Jag är den jag är idag tack vare de beslut jag fattat medvetet och omedvetet genom mitt liv, ingen anledning att sitta och ångra sig över saker och ting nu!
Jag vet inte. Jag är väl mest avundsjuk på alla som är längre i sin process än mig, av den enkla anledningen att jag vill också komma igång och få testo, börja få skägg, se hur kroppen förändras och operera bort brösten. Jag är samtidigt så glad för deras skull, och tacksam för att jag lever i ett land som hjälper mig och många andra att få bli sig själva.
Men jag har något som många andra inte har, jag har min underbara flickvän, jag har familj, släkt och vänner som stöttar och förstår. Som vill förstå, som lär sig säga mitt nya namn, som lär sig att säga han istället för hon osv.
Det är en gåva, som jag är otroligt tacksam över.
/Zack