10:00:00
Att inte känna sig sedd för den man är.
Jag har fått höra några gånger nu att jag inte är kille/man än.
Att jag inte är kille/man på riktigt.
Ok. Varför? Jag tror inte personen i fråga förstår att denne gör mig illa. Utan det beror förmodligen på grund av för lite insyn i vad könsdysfori är, för att denna person inte verkar förstå vad en könsidentitet sitter i. Att det inte sitter i brösten på min bröstkorg, att det inte sitter mellan benen.
Min könsidentitet sitter i mitt psyke.
Jag mår extremt dåligt över min kropp, just för att den är kvinnlig.
Att säga till mig, eller någon annan som mig i samma sits, att jag inte är "på riktigt än", är som att ge mig ett knytnävslag i magen. Och varje gång gör det lite ondare. Även fast jag vet att personen i fråga inte menar något illa men..
Vem ger någon annan rätten att bedöma om jag är man eller inte på riktigt? Ingen.
Jag blir sårad. På riktigt.
Ja, jag kanske har bröst.
Nej, jag har ingen penis hängande mellan benen.
I en perfekt värld så hade jag fötts med den kropp och kön som jag känner tillhörighet till.
Att säga att jag inte är man på riktigt, och inte än för att jag har bröst, det är samma sak som att göra ner mig och att inte acceptera mig för den jag är.
Jag förstår att det kan vara oerhört svårt för en människa som aldrig känt såhär, att sätta sig in i detta känslomässigt. Men snälla, tänk er för innan ni uttalar er om en transperson.
/Zack
Notera att detta inte har något att göra med om folk råkar säga fel namn, eller råkar säga hon/henne istället för han/honom.