18:25:37
Loneliness is such a delicate thing.
Jag startar denna blogg i hopp om att nå ut till någon annan.
Jag vet inte om jag övertänker saker och ting, om jag nojjar för ingenting egentligen.
Kanske är jag trans? Kanske är jag inte det. Jag har ingen aning.
Men om du är som jag är just nu; Att du känner att livet håller på att vändas upp och ner. Att den där alltför välbekanta ångestklumpen i halsgropen gör sig påminnd... Då tankarna rör vid ämnen du kanske tidigare bara skjutit bort, stött bort som "trams" eller liknande...
Välkommen.
Jag måste hitta någonstans där jag kan skriva av mig. För detta, det här, förstör min vardag.
Det är som att när jag egentligen är mest mottaglig för tankarna, då kommer de. Och varje gång skjuter jag bort dom så fort jag kan.
Det går inte fort dock... Det tar alltid några veckor innan tankarna och känslorna lugnar sig och jag fortsätter som om ingenting har hänt.
Men nu har det hänt något, jag kan inte skjuta tillbaka tankarna. Det är som att jag inte längre kan blunda.
Jag kommer alltså här med att skriva om mina tankar och känslor som jag upplever dom.
Kanske får jag i och med detta någon att känna medhörighet, kanske får jag någon att inse någonting what so ever om sig själv? Inte vet jag.
Men, än en gång; Välkommen.