09:59:44
Tankar och funderingar.
Jag har så mycket ord som vill komma ut, men varje gång jag sätter mig ner för att skriva så är det som varje tanke och känsla jag någonsin upplevt upplöses i tomma intet.
Kvar finns jag, tom. Fast ändå inte.
Men jag mår inte dåligt, samtidigt mår jag inte toppen heller. Jag bara är.
Var och tog prover på sjukhuset i veckan som var. Är nervös för vad de visar, eftersom de spelar roll i min utredning.
Jag gissar att jag får svar på proverna den 28/3 när jag ändå ska träffa läkaren i Umeå.
Jag är i en oerhört känslig period just nu. Varenda film jag ser på gråter jag till. Jag fattar inte varför. Det behöver inte vara en sorglig scen heller, men tårarna kommer ändå.
Jag är alltså oerhört labil just nu, men för den sakens skull så mår jag inte genomgående dåligt. Jag ser framåt, jag gör saker jag mår bra av, jag försöker finna mig själv och samtidigt tackla alla "svackor" mitt psyke tycks ha just nu. Jag skulle vilja påstå att jag för första gången på väldigt länge, om inte någonsin, är kapabel till att använda mig av de verktyg min psykolog gett mig, för att ta mig ur de jobbigaste stunderna.
För första gången så förlitar jag mig på mig själv när jag mår dåligt, och jag jobbar aktivt med att må bättre.
Jag kommer finna mig själv helt så småningom. Jag kanske är lite vilsen just nu, men jag vet att det kommer bli bättre, att det måste få vara såhär just nu.
Jag kan nog må bra av att vara lite vilsen nu en tid, desto skönare blir det när jag väl funnit mig själv igen!
/Z